my drinkin´s killing me, my smokin´s killing me, my diet´s killing me, the tv is killing me, can´t sleep is killing me, my mother´s killing me, my pms is killing me, my head is killing me, your naggin´ is killing me. Don´t fucking tell me what to do.

Natten är visst min tid, tid för mycket, tiden för att dansa tills man inte kan stå, hångla kanske eller ha långa pratstunder om allt som livet råkar nudda. Tiden för alla galna saker man kan tänka sig, som att åka båt och bada med människor man aldrig träffat och aldrig mer kommer träffa. Det är tiden då jag plötsligt kommer på en fin låttext som jag är tvungen att skriva ner men aldrig kommer visa för någon, eller lyssna på musik och läsa en bok som man bara inte kan lägga ifrån sig eller dricka te och titta på någon mysig film helt enkelt för att man inte vill sova. Natten är stunden innan allt vaknar, då man tar nattbussen hem och kan gå tillsammans med en ljusnande himmel, ljusgröna löv och fågelkvitter. Eller som jag satt förra året vid den här tiden, och försökte för mitt liv beta mig igenom alla uppsatser och prov. Då kunde jag gärna sitta framför datorn hela natten tills himlen sakta gick från bäcksvart till mörkt blå till en ljusare djupblå färg. "Jaha", tänkte jag "där satte fåglarna igång", "och oj, där kom brevbäraren" "oj grannen åker tidigt". Ja vi har väl alla varit där...
Nu har jag valt det själv, jag sitter i lugnet och tystnaden, i mörka köket med ljus tända och en kopp te, inte för att jag egentligen är stressad och måste utan för att det för mig inte finns någon bra tid alls för att plugga. Men dessa många år har lärt mig att dagtid innehåller allt för många distraktioner, som till exempel möjligheten att sitta och sjunga högt. Natten erbjuder mig bäst odds att få saker gjorda helt enkelt. 
Nattuggla indeed.

Jag har dock sälskap av denna söta sak, som min Fridagris har gjort, hur duktig som helst är hon ju. Denna har jag döpt till Mysis, eller "Avkomma" som den heter i "Hitta Nemo". Hur söt som helst. Jag har önskat mig en egen i studentpresent, fast jag önskar mig en gris!


KÄRLEK


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0