jag tror att livet just har börjat och det blir vad jag gör det till.

Det är en ny intressant sak jag har upptäckt om mig själv. Min hund Nelly är lite som en tempraturmätare på hur glad jag är just för stunden. Antingen så kan man när man går hemifrån på mornarna känna att "åh vad skönt att vara hund, sova hela dagarna" eller när man är irriterad eller arg så kanske jag tänker "gud vad lättroad man skulle vara om man var hund" som ju Nelly är! Är jag däremot glad, ser fram emot att komma dit jag ska kanske man låser dörren och känner "stackars nelly som måste ligga kvar här och sova hela dagen helt ensam" eller "gud vilken tråkig mat hon får" eller "vad lättroad man är som hund, hur länge kan man vara road av att jaga en boll egentligen, hon gör det säkert bara i brist på annat att göra som skulle vara roligt påriktigt"! Ni fattar!


Från idag precis den sekund som någon knackade på dörren, då blir det fart och sprattel på henne!

Egentligen har hon det väldigt bra, hon är lättroad och tycker säkert att det är skönt att sova på dagarna eftersom hon är uppe resten av dagen! Egentligen har ju jag det väldigt bra. Därför blev jag arg på mig själv idag när jag satt på tåget hem och deppade och kände mig stressad och insåg att jag tänkte att gud vad vackert det är med grön träden och när vattnet inne i stan såg härligt ut. Men det var som om jag vägrade ta det till mig och bli sådar glad och upprymd av det som jag annars lätt kan bli när jag vill. Jag var bara trött. Är trött.

Har faktiskt inte sovit ordentligt eller gått och lagt mig i tid på snart en vecka så det är väl inte så konstigt då...
Nu ska jag fortsaätta avsluta projektrapporten! 


Var tvungen att måla naglarna gula för att få tillvaron gladare. Nu är jag gladare!